Sjuk eller...

I tisdags, förra veckan kände jag att jag bara inte orkade mera. Det har varit så mycket med min fars försämrade hälsa, hans numera förestående flytt, min "dåliga" period av året + att jag blev allergisk mot Lamictal - min stöttepelarmedicin.

Jag var på Brage för att firas med tårta då jag fyllde år dagen därpå men så fort den var svald kände jag att jag var tvungen att söka hjälp. Jag ringde boendestödjare, Carema (öppenvården) och Lotsen (slutenvården). Det senare gick fortast - jag fick komma in för inläggning (låter som att jag vore en sill:-) ) redan samma kväll.

Fast jag kom frivilligt blev det ändå vårdintyg, x-vak, tvångsinjiceringar och dagliga bältesläggningar de närmsta dagarna. Det är så JOBBIGT men jag tror någonstans att det ändå är det nödvändiga för mig. När jag kommit så långt att jag inte orkar mer så orkar jag verkligen INGE mer. Trots all bedrövelse är jag glad att de finns där för mig.

Men det jag kämpade mot i det längsta var tvångsinjiceringen av Cisordinol - den är vidrig!!! Jag fick den i fredags och känner fortfarande mycket av den idag tisdag. Jag kan tycka ok, den kanske är nödvändig för att bryta en negativ trend/spiral, men det är bara ok så länge jag finns kvar på avdelning. Nu är jag hemma och känner mig trött in i benmärgen samtidigt som jag inte kan sitta stilla för att det är mycket driv i mig inifrån ett friskt (eller småmaniskt?) sinne. Jag vet inte vad som är vad - det gör mig ångestfull. Jag vet inte hur jag ska hantera denna känsla, vem kan jag ringa och fråga? Orkar jag prata överhuvudtaget? Ska jag söka mig in på avdelningen igen?

Jag ska försöka lägga en länk till denna blogg från min hemsida för att på så sätt köra något slags uppföljning på hur det går nu. Jag kan nämligen tycka att när jag läser vad jag skrivit på www.harmlesslife.se så verkar allt så lätt - och jag VET att så inte är fallet.