bloggtid - tanketid

Jag känner faktiskt mer ett behov av att just blogga ett tag nu. Jag säger "ett tag" för allt i mitt liv går ut på att ta en sak i taget.
Just nu tar jag hand om pappas hund. Det är en delikat uppgift kan man säga - på många sätt.
1. Jag blir bunden
- fast jag har daglig hundvakt och mer därtill om än med en skruttig far
2. Jag kommer ut mer
- jag har blivit lat eller nåt, förut gick jag jämt minst 10 000 steg om dagen nu blir det inte lika många. Promenerandet som tidigare var något högst frivilligt privat blev helt plötsligt ett jobb och tvång - då sparkar jag bakut. Det blev så att de dagar jag sagt att jag ville vara helledig från såväl hund som far gick jag knappt utanför dörren. Och det vet väl de flesta att den trötthet jag talar om här inte enbart behandlas genom att sova och gå 350 steg på en dag - stegen mellan köket och sängen.

Jag säger nu inte att det för alla är så att antingen går man varje dag eller inte alls - men för mig är det tyvärr så fyrkantigt. Just nu i alla fall. Så tillbaka där jag började - en sak i taget.