pratsjuk

Jag fattar inte riktigt vad som tagit åt mig - eller egentligen är det ett gammalt behov som så drastiskt kommit tillbaka. Jag är så PRATSJUK! Kanske är det bara friskt, det händer mycket i mitt liv som jag vill dela med andra. Förut - innan jag blev sjuk och i början av den perioden för 16 år sen hade jag en lista på ca 10 namn som jag gick efter när jag var pratsjuk. Allt för att inte trötta ut en och samma person varje dag. Jag har inte den listan längre, jag har tappat så många på vägen. Alltför många år inlåst på sjukhus har gjort att jag tappat kontakten. Jag säger inte att det är deras fel, snarare tvärtom. Dels har jag haft personal att prata med och sen ville jag heller inte gnata sönder vänner och bekanta med mitt elände. Det är där det positiva kommer in - idag känner jag att jag mer kan hålla en dialog och inte bara monolog. Det känns bra!